.. förlåt.

Jag vill så mycket,

men allt blir bara fel.

Jag pratar så mycket,

men allt blir bara fel.

Jag önskar så mycket,

men ingenting blir,

som jag önskar mig.

Jag vill bara att allt,

ska vara bra.

Jag vill bara,

att du ska vara glad.

Jag vill bara att allt,

ska vara som förut.

Tiden innan,

med inslag.

Av nu.

Förlåt älskade,

för att jag är som jag är.

Förlåt far,

för att jag är som jag är.

Förlåt vänner,

för att jag är som jag är.

Förlåt världen,

för att jag hatar dig.

Förlåt livet,

för att du är,

som du är.

Jag är den jag är,

och jag är inte stolt över det.

Jag är den jag är,

och lider utav det.

Jag är den jag är,

vem skulle jag annars vara?

Jag är den jag är,

tyvärr.

Jag är den jag är.

Ensam, rädd, onormal och patetisk.

Egoistisk, självömkande djävul, 

och pain in the ass.

Upprepande, 

uppmärksamhets knarkare, 

och ohanterligt psykfall.

Förlåt mig igen  älskade,

för att jag är som jag är.

Förlåt mig far,

för att jag är som jag är.

Förlåt mig vänner,

för att jag är som jag är.

Förlåt mig världen,

för att jag hatar dig.

Jag borde inte ha er,

men tack.

För att ni finns hos mig.

Och förlåt mig,

för att jag är den jag är.

Förlåt.